Men låt oss börja längst ner på listan!

50. Coldplay

Brittiskt rock band som jag började lyssna på 2008.
Skön musik att lyssna på under morgonen.

Mest spelade låtarna:
Yellow
Clocks
Speed of Sound

49. Crash

Koreanskt thrash metal band som jag upptäckte i December. Jag hittade de av en slumpmässig Youtube sökning.
Jag lyssnade endast på deras senaste platta “The Paragon of Animals”, och jag är väldigt intresserad av att höra resten av deras skivor.
Ett band jag definitivt kommer försöka kolla upp mer om i år.

Mest spelade låtarna:
Redlambs (Youtube)
Crash Day (Youtube)
Lucid Sycophant (Youtube)

48. Månegarm

Svenskt Viking metal band jag upptäckte i Oktober, lyssnade igenom deras skivor en gång och fastnade för två låtar.
Låten “Nattsjäl, drömsjäl” är en av mina favoriter och har spelats sjukt mycket av mig.
Grym mix av gammal svensk folkmusik och Black Metal, en genre jag inte gillar särskilt mycket, men trots det gillar jag Månegarm.

Mest spelade låtarna:
Nattsjäl, drömsjäl
Vargstenen

47. Tinie Tempah

Brittisk rappare från London.
Lyssnade på skivan “Disc-Overy” som släpptes under 2011.
En av de bättre Hip-hop skivorna jag lyssnat på som släpptes förra året.

Mest spelade låtarna:
Wonderman (feat. Ellie Goulding)
Frisky (feat. Labrinth)
Let Go (feat. Emeli Sandé)

46. Wada Koaru / 和田薫

Japansk kompositör som gjort musiken till flera Anime serier, bla. InuYasha, Ninja Scroll och Samurai 7.
Men de låtar jag skrobblat med han tillhör anime serien D.Gray-Man och jag har ett antal favoriter från dom tre soundtracken jag lyssnat på.
Om man gillar klassisk musik/film musik och anime ska man definitivt kolla in hans kompositioner.

Mest spelade låtarna:
Lala’s Lullaby
Jean and Leo
Eliade to no Ai

45. Cali Agents

Amerikansk Hip-Hop duo från Kalifornien. Cali Agents består av rapparna Rasco och Planet Asia.

Mest spelade låtarna:
Crash the Boards
Neva Forget
Microphone Madness

44. Flogging Molly

Amerikanskt Celtic Punk band. Har lyssnat på de riktigt länge och gillar de fortfarande lika mycket som när jag började lyssna på dom.

Mest spelade låtarna:
Another Bag of Bricks
Drunken Lullabies
Requiem for A Dying Song

43. Ice Cube

Amerikansk rappare från Los Angeles.
Troligen en av mina Top 5 rappare!
Hans senaste platta “I am the West” släppt 2010, var en liten besvikelse dock
Den skivan var den jag spelade mest 2011, men jag lyssnade på en del gamla klassiker också.

Mest spelade låtarna:
Too West Coast (feat. WC & Maylay)
Gangsta Rap Made Me Do It
Smoke Some Weed

42. Mudvayne

Amerikanskt metal band. Lyssnade på deras första skivor under en period. Vart bara en låt som fastnade för mig, men vi får se om jag lyssnar på dom mer i år.

Mest spelade låtarna:
Dig

41. Versailles

Japanskt Visual kei metal band. Deras metal är influerad av klassisk musik och sångaren har en väldigt dramatisk sångteknik.
Inte en av mina favoriter men några av deras låtar fastnade. Gillar att de spelar gitarrerna lite som att de spelade klassisk musik.

Mest spelade låtarna:
Zombie
To The Chaos Inside
Suzerain

Kommer lägga upp del 2, senare.

Såg “Hamilton – i nationens intresse” idag med farsan, kort recension á la min blogg:
+ Visuellt kändes den lite som Bourne trilogin (som jag gillar mycket) och Daniel Craigs James Bond rullar. Vilket fick filmen att inte kännas så Svennigt B, vilket jag gillade!
+ Persbrandt kändes som han tog rollen seriöst. Han var lite för mycket Terminator i sin gestaltning kanske, men över lag var han bra. Får se om han kan spela med de stora elefanterna i The Hobbit av Peter Jackson.
+ Ganska bra bakgrundsmusik.
+ Standarden på resten av skådisarna var oftast bra, men inget mer än det, vilket är synd…

- Kanske lite seg i vissa scener, men för mycket action är inte bra det heller.
- Dan Ekborg (och vissa andra skådisar) kändes lite off i en sådan här film. Kanske borde tagit någon okänd för rollen istället.
- Storyn var inget speciellt. Konspirationer och andra typiska agent/spion troper. Medelmåttig är ett bra ord för storyn. Jänkarna har gjort liknande filmer bättre, liksom Britterna.
- Fick ingen direkt sympati för karaktärerna, de var inte “fleshed out” tillräckligt.

“En helt vanlig dag på Dramaten för Danne och Micke.”

Mitt betyg är svårt att sätta, men jag ger filmen en 6 av 10 eller en 3 av 5, kanske till och med 6,5 eller 3,2.
Svårt att sätta betyg, ska man gå på hur Svenska filmer är (överlag skit) eller ska man gå på Världslig standard, men en 6:a eller 3:a känns som ett shysst betyg.
Hoppas att Persbrandt kör en till eller två Hamilton rullar och att de kan komma på en bättre story, finns potential för att Hamilton kan bli riktigt bra.

Någon annan som sett filmen? Eller är alla andra som mig extremt skeptisk till svenska filmer och undviker oftast att se svenska filmer på bio?

Medlemmar
Yu Chao – sång
Sun Bori – gitarr
Wang Yang – gitarr
Chao Luomeng – bas
Liu Shiwei – trummor
A Heicha – sampling

Album/EP
Spirit of Mongolia (2008) Betyg: 8/10 (Bästa låtar: Sacred Totem, The Rule In Troubled Times, Echo From the Abyss)
Inner M (2010) Betyg: 7/10 (Bästa låtar: 遊牧者的驕傲 (Nomad’s Pride), 勇敢的心 (Braveheart), 東歸 (Go East))

Första skivan är bättre än den andra enligt mig och innehåller fler spår jag gillar. Blir intressant att se hur deras stil kommer utvecklas.

Handling
Utan vetskap vandrar mänskligheten sida vid sida med demoner från en överlappande dimension på Tokyos gator. Balansen mellan de två världarna bibehålls av korp väktaren Karas och Yurine, dess mästare och den levande stadens röst.
Men denna harmoni närmar sig sitt slut när den tidigare Karasen Lord Eko återvänder till staden.
Hans mål är att rensa ut mänskligheten från staden för sin ondska. Han terroriserar staden med sina underhuggare som festar på människoblod från invånarna i staden.
Den ultimata striden mellan det onda och det goda väntar när Yurine och hennes nyligen initierade Karas försvarar sin stad mot Lord Eko och hans monstruösa hord.

Positivt
Handling: Intressanta karaktärer. Ganska intressant story. Den första delen (ep. 1-3) är riktigt bra enligt mig.
Animation: Först klassig animation. 2d animationerna är riktigt snygga. Samurai Champloo och Durarara är väl de serier jag kan jämföra animationen med.
De lyckas även mixa 3d och 2d animationen väldigt bra och man känner att filmen hör ihop.
Ljud (Röstskådespeleri och musik bl.a.): Bra röst skådespelare, de är inte fantastiska men gör sitt jobb bra. Musiken skulle passa bra i en Hollywood film, riktigt bra kvalitét.

Negativt
Handling: Inte direkt en serie du kan sitta och göra annat till. Den här serien kräver nästan att man följer serien noga, annars kommer man vara helt borta ur handlingen. Kan bli så att du får sitta och läsa synopsis på nätet för att hänga med.
Karaktärerna blir inte riktigt bra uppbygda. De är väldigt intressanta, men deras motivation och bakgrunden till att de är där de är får inte det spelrum som behövs. De kastar även in random saker om huvudkaraktären som inte direkt blivit bra uppbygd, speciellt en scen i seriens andra hälft 4-6 var jävligt “WTF?!”.
Serien hade tjänat på att vara 6 episoder längre.
Animation: Inte myckat att klaga på. Bara om man är petig.
Ljud (Röstskådespeleri och musik bl.a.): Minns inte om de var något jag speciellt ogillade med röstskådisarna och musiken, var ett tag sedan jag såg serien.
Edit: En av de onda i serien är skit svår att förstå eftersom de har förvrängt hans röst så mycket att du behöver undertext för att förstå han…

• Genre: Dark fantasy, Action, Supernatural
• Director: Keiichi Sato
• Studio: Tatsunoko Production
• Released: March 25, 2005 – August 3, 2007
• Episodes: 6

Betyg: 3,5/5 – Hade var värd mer om handlingen och karaktärerna var bättre uppbygda. Men den förtjänar 3,5 i betyg eftersom animationen och musiken var bra, och att karaktärerna var intressanta men ofärdiga…
Tänk serien som en skum mix av Arkiv X, Power Rangers och Batman.

Se serien för animationen och action scenerna.

PS. Man kan se serien som två filmer legalt på youtube med den engelska dubbningen om man är intresserad.

Läste en artikel på wired.com där en skribent pratat med Biowares VD Dr. Ray Muzyka.

I artikeln säger Muzyka:

“[The next Dragon Age] is gonna have the best of features from the prior Dragon Age games, but it’s also gonna have a lot of things I think players are gonna find compelling from some of the games that are out now that are doing really well with more of an open world feel,” Muzyka said.

 

“We’re checking [Skyrim] out aggressively. We like it. We’re big admirers of [Bethesda] and the product,” he said. “We think we can do some wonderful things.”

Detta tycker jag låter riktigt bra. Om de lyckas blanda DAO och DA2s bästa ingredienser med en mer öppen värld så tror jag att DA3 kan bli den bästa delen i serien.
Jag gillade många grejer i båda spelen, båda hade bra handling och karaktärer. Striderna var bättre i tvåan, men val möjligheterna att anpassa sin karaktär och sin grupp som fanns i DAO var saknade i tvåan.

Muzyka also addressed the common criticism that players could not equip their party members in Dragon Age II, saying BioWare took that feedback to heart.

“We realize that’s important to the players,” he said.

Låter som att Bioware har lyssnat på den kritik man fått för 2:a delen i serien och försöker göra ett bättre jobb med 3:an.

“Our goal is to surprise and delight our fans,” Muzyka said. “I’ve seen something in the last couple of weeks that is really the future of that franchise that is so compelling, I am so looking forward to being able to announce it.”

Jag är riktigt sugen på att se vad Bioware har kokat ihop för Dragon Age 3. Origins är ett av mina favoritspel och jag spelade det i över 350 timmar (inkl. DLC och expansionen).
Om dom lyckas balansera de bra egenskaperna i DA serien med bra idéer från Skyrim (och Witcher 2) tror jag Bioware har ett höjdar spel på gång.

Source

Något annat fan av serien som har en kommentar?

PS. Min recension av DA2 finns att läsa här: Dragon Age 2

Handling
“Cast aside the illusion that there is a beginning and end to the story. The story has no beginning. And it has no end. All there is, is a performance of people connecting, living, influencing each other, and departing.”
Det är 1930-talet och maffiagrupper slåss om herraväldet i amerikanska städer. Unga Firo går med i den hemlighetsfulla Camorra gruppen, en ödmjuk gatu pojke, Jacuzzi, blir ledare för ett gäng ligister, en alkemist skapar en odödlighetsdryck, och en homunculus försöker återhämta den, och de två speedade tjuvarna Isaac och Miria beger sig till New York efter att de misslyckats med att gråva guld i Kalifornien. De åker det nya tåget, The Flying Pussyfoot, över hela kontinenten. Men de blir snabbt indragna i ett bråk som orsakats av gäng, terrorister, seriemördare och andra personer, när flera historier sammanflätas och utvecklas på denna ödesdigra tågresa. Alla förföljs och jagas samtidigt av den legendariska Tågspåraren.

Positivt
Handling: Storyn påminner om Quentin Tarantino och Guy Ritchies sätt att fläta samman flera olika karaktärers handlingar. Tänk Pulp Fiction eller Snatch i 30-talets New York. Med mafiosos och diverse andra kriminella springandes runt fritt på gatorna (och tågen…).
Karaktärer: Det är en mängd med karaktärer som vi får träffa under de 16 episoder långa serien. Majoriteten av karaktärerna är komplett galna (på många sätt), från det komiska tjuv paret till psykfallen som springer runt och skjuter och attackerar varandra, ibland utan anledning. Favoritkaraktären i serien är Ennis, samt den ibland jobbiga men roliga komiska tjuvduon Isaac och Miria. Gillar även lipsillen Jacuzzi Splot (ja det är hans riktiga namn…) och Nice Holystone.
Gillar inte direkt Ladd Russo och Claire Stanfield, men de var intressanta karaktärer i storyn.
Animation: Hög klass på seriens animationer. Gillar att de gick den mer realistiska vägen i anime/manga karaktäriseringarna. Bakgrundsmiljöerna känns realistiska och man ser att de studerat tidsperioden bra.
Hög klass på animeringen totalt sätt.
Ljud (Röstskådespeleri och musik bl.a.): Musiken är influerad av 30-talets jazz musik och alla avsnitt inleds med en snyggt animerad serie intro med en jazz låt (för definitivt tankarna till Cowboy Bebop). Musiken passar perfekt i serien och hjälper till att sätta stämningen.
Röstskådespelarna i den amerikanska upplagan är majoriteten riktigt bra.
De har försökt att få till en autentisk känsla genom att ge många av karaktärerna en accent eller brytning som passar deras roller och tidsperioden.

Negativt
Handling: Som citatet jag skrev under handlingen ovan säger så har serien ingen direkt början eller ett slut utan många karaktärer saknar ett riktigt avslut.
Karaktärer: Det är så många karaktärer att hålla reda på i serien att det ibland var svårt att veta vem som var vem och vilka som smarbeta med vem…
Vissa karaktärer fick inte tillräckligt med spelrum i serien för att man skulle tycka något mer om de karaktärerna, än att de var coola, intetsägande eller arslen.
Kunde knappt hålla reda på vilken maffia familj som karaktärerna tillhörde.
Dallas Genoard är förövrigt ett arsle… De försökte göra honom mer sympatisk med hans syster, men det funkade inte… till och med den främste antagonisten i storyn är mer sympatisk…
Animation: Ett annat problem med vissa karaktärer är att de ser för lika ut. Majoriteten är bra men vissa maffia gubbar är svåra att se skillnad på… T.ex. en av karaktärerna visste jag inte namnet på, han fick kallas Aizen av mig, eftersom han till utseendet (och till viss del i sättet) påminde om Bleach karaktären.
Ljud (Röstskådespeleri och musik bl.a.): Störde mig en hel del på Mirias röst skådespelerska. Vet inte om det är så den Japanska seiyuun låter, men det är en av anledningarna jag tycker Miria och även Isaac är jobbiga ibland.

• Genre: Action, Adventure, Comedy, Fantasy
• Director: Takahiro Omori
• Studio: Brain’s Base
• Original run: July 26, 2007 – November 1, 2007
• Episodes: 13 plus 3 extra episodes

Betyg: 4/5 – En underhållande, brutal serie som ibland blir förvirrande. Bonus poäng för att jag såg serien på X2000 tåget hem till Stockholm.

Har du sett serien? Vad tyckte du? Skriv gärna en kommentar!

Videon nedan är för bandets hitlåt What’s up people?! som var öppningslåt för anime serien Death Note:

Ningen betyder människa på Japanska

Medlemmarna och deras influenser
Daisuke-han (sångare): The Stalin, Pantera, Green Day, Lip Cream, Slayer
Nao (trummis, sångerska): Ringo Shiina, Chara, The High-Lows, Ulfuls
Ue-chan (bassist): The Red Hot Chili Peppers (Flea)
Maximum the Ryo (sångare, gitarrist): Tool, System of a Down, NOFX, The Ramones, Korn, Mr. Bungle, Pantera, Oasis, The Fall of Troy och Molotov.

Album/EP
Ootori (2001) Betyg: 6/10 (Bästa låt: W.H.U. Ett par bra låtar men resten är rätt ointressanta)
Mimi Kajiru (2002) Betyg: 5/10 (Bästa låt: Abara Bob. Samma som ovan. Sämre betyg p.g.a. det här är ett fullt album och den har fler sämre låtar.)
Kusoban (2004) Betyg: 7/10 (Bästa låt: Healthy Bob. Låtarna har högre kvalitét än tidigare skivor. Låten “Mr. Boogie Tambourine Man” har en riktigt cool genre mix. Ska mixat med deras vanliga stil.)
Rokkinpo Goroshi (2005) Betyg: 6/10 (Bästa låt: Rei Rei Rei Rei Rei Rei Rei Rei Ma Ma Ma Ma Ma Ma Ma Ma. En mindre kvalitéts sänkning, men fortfarande på samma nivå som Kusban för det mesta. Deras stil blev lite mer metal influerad i den här skivan.)
Buiiki Kaesu (2007) Betyg: 7,5/10 (Bästa låt: What’s Up People?!. På Kusobans nivå, med en del låtar som överglänser den skivans nivå och vissa som är sämre. Men de bästa låtarna är riktigt bra. Det är på den här skivan låtarna från Death Note finns (What’s Up People?! och Zetsubou Billy)

Om du inte har något emot musik på annat än Engelska (och Svenska) och du gillar t.ex. System of a Down, Korn, Hardcore punk musik och musik som är lite udda kommer du kanske gilla det här bandet.
Skulle skippa de två första skivorna de släppte, börja istället på Kusoban eller deras senaste skiva om du vill börja lyssna på dom.

Vem är då denne Takanashi Yasuharu? Jo han är en kompositör från Japan som skapat soundtracket till flera Anime serier, bl.a. Naruto, Hell Girl och Fairy Tail.
Hans musik är en blandning av klassisk musik, folkmusik och en stor dos Heavy Metal.
Första gången jag hörde talas om honom var genom soundtracket till Naruto Shippuuden som han skrivit.
Värt att notera att jag i början inte gillade hans Shippuuden soundtrack, eftersom jag gillade den tidigare Naruto kompositören Toshiro Matsuda låtar mer än de låtar som fanns på den första NS skivan.

När jag började kolla på shounen serien Fairy Tail, började jag ändra uppfattning totalt om honom. Jag hade börjat intressera mig mer och mer för Metal genren och hade sedan tidigare lyssnat på en hel del keltisk folkmusik och Celtic Punk genren, samt att jag gillar Symphonic Metal.
Musiken är perfekt för min musiksmak och jag gillade hur musiken används i serien.

Har även börjat lyssna på flera av hans andra soundtrack för bl.a. Naruto Shippuuden (vol.2), Hell Girl och Mononoke (nej inte Princess Mononoke, det är en annan anime).

Här ett axplock av den musik han skapat:

Action musik

Lugn musik

Han finns på Spotify också!
Halo Legends: Original Soundtrack, by Yasuharu Takanashi

Vad brukar ni lyssna på för musik när ni tränar, promenerar, springer? Skriv gärna va du brukar lyssna på så att jag kan lägga till låtarna på en playlist på spotify!

Innan du ser den här filmen ska du vara beredd på att du åtminstone någon gång i filmen kommer få tårarna att rinna på dina kinder.
De här är troligen den mest tragiska Ghibli filmen du kommer att se, om inte Isao Takahata eller Hayao Miyazaki kommer med fler tearjerkers.

Handling
Slutet av andra världskriget. Amerikanska brandbombningar av japanska kåkstäder av trä. Två föräldralösa barn. Seita 14 år och hans yngre syster Setsuko 4 år kämpar för att överleva på den japanska landsbygden. För Seita och hans syster är de oförstående och orättvisa landsmännen en större plåga än de ständigt återkommande bombräderna.

Genom desperation och hunger blir dessa två barns hjärtkrossande liv allt värre och värre. Men kärleken mellan de båda växer sig ständigt starkare. Mat och husrum är svårt att få tag på för det uppskrämda och hungriga syskonparet. Även deras släktingar har svårt att hjälpa dem. De bryr sig bara om sin egen överlevnad. Allt de har är varandra och tron på att livet måste fortsätta.

Positivt
Stark film.
Man känner för och med framförallt den lilla tjejen Setsuko i filmen och även hennes bror.
Väl animerad, trots att filmen kom ut 1988 känns den ändå fräsch, i jämförelse med en del andra 80-tals filmer och serier.

Negativt
Väldigt få negativa saker att ta upp…
Enda kritiken är på de amerikanska röst skådespelarna. Främst den lilla flickans och fasterns/mosterns(?). I den Japanska original dubben så var det en 4 årig flicka som hade rösten, i den Amerikanska hörde man att hon var äldre.
De övriga var ok eller riktigt bra.
Vissa funderingar under filmen jag fick, men inget jag vill säga i en recension (spoilers).
Kanske lite för mycket tragik för min smak. Men det var väntat. Så inget som kommer försämra mitt betyg.

• Genre: Drama, War
• Director: Isao Takahata
• Written by: Isao Takahata
• Studio: Studio Ghibli

Betyg: 10/10 (En gripande berättelse om hur det var under andra världskriget för en vanlig familj som drabbas hårt av kriget.)