Baccano!

Posted on by
Reply

Handling
“Cast aside the illusion that there is a beginning and end to the story. The story has no beginning. And it has no end. All there is, is a performance of people connecting, living, influencing each other, and departing.”
Det är 1930-talet och maffiagrupper slåss om herraväldet i amerikanska städer. Unga Firo går med i den hemlighetsfulla Camorra gruppen, en ödmjuk gatu pojke, Jacuzzi, blir ledare för ett gäng ligister, en alkemist skapar en odödlighetsdryck, och en homunculus försöker återhämta den, och de två speedade tjuvarna Isaac och Miria beger sig till New York efter att de misslyckats med att gråva guld i Kalifornien. De åker det nya tåget, The Flying Pussyfoot, över hela kontinenten. Men de blir snabbt indragna i ett bråk som orsakats av gäng, terrorister, seriemördare och andra personer, när flera historier sammanflätas och utvecklas på denna ödesdigra tågresa. Alla förföljs och jagas samtidigt av den legendariska Tågspåraren.

Positivt
Handling: Storyn påminner om Quentin Tarantino och Guy Ritchies sätt att fläta samman flera olika karaktärers handlingar. Tänk Pulp Fiction eller Snatch i 30-talets New York. Med mafiosos och diverse andra kriminella springandes runt fritt på gatorna (och tågen…).
Karaktärer: Det är en mängd med karaktärer som vi får träffa under de 16 episoder långa serien. Majoriteten av karaktärerna är komplett galna (på många sätt), från det komiska tjuv paret till psykfallen som springer runt och skjuter och attackerar varandra, ibland utan anledning. Favoritkaraktären i serien är Ennis, samt den ibland jobbiga men roliga komiska tjuvduon Isaac och Miria. Gillar även lipsillen Jacuzzi Splot (ja det är hans riktiga namn…) och Nice Holystone.
Gillar inte direkt Ladd Russo och Claire Stanfield, men de var intressanta karaktärer i storyn.
Animation: Hög klass på seriens animationer. Gillar att de gick den mer realistiska vägen i anime/manga karaktäriseringarna. Bakgrundsmiljöerna känns realistiska och man ser att de studerat tidsperioden bra.
Hög klass på animeringen totalt sätt.
Ljud (Röstskådespeleri och musik bl.a.): Musiken är influerad av 30-talets jazz musik och alla avsnitt inleds med en snyggt animerad serie intro med en jazz låt (för definitivt tankarna till Cowboy Bebop). Musiken passar perfekt i serien och hjälper till att sätta stämningen.
Röstskådespelarna i den amerikanska upplagan är majoriteten riktigt bra.
De har försökt att få till en autentisk känsla genom att ge många av karaktärerna en accent eller brytning som passar deras roller och tidsperioden.

Negativt
Handling: Som citatet jag skrev under handlingen ovan säger så har serien ingen direkt början eller ett slut utan många karaktärer saknar ett riktigt avslut.
Karaktärer: Det är så många karaktärer att hålla reda på i serien att det ibland var svårt att veta vem som var vem och vilka som smarbeta med vem…
Vissa karaktärer fick inte tillräckligt med spelrum i serien för att man skulle tycka något mer om de karaktärerna, än att de var coola, intetsägande eller arslen.
Kunde knappt hålla reda på vilken maffia familj som karaktärerna tillhörde.
Dallas Genoard är förövrigt ett arsle… De försökte göra honom mer sympatisk med hans syster, men det funkade inte… till och med den främste antagonisten i storyn är mer sympatisk…
Animation: Ett annat problem med vissa karaktärer är att de ser för lika ut. Majoriteten är bra men vissa maffia gubbar är svåra att se skillnad på… T.ex. en av karaktärerna visste jag inte namnet på, han fick kallas Aizen av mig, eftersom han till utseendet (och till viss del i sättet) påminde om Bleach karaktären.
Ljud (Röstskådespeleri och musik bl.a.): Störde mig en hel del på Mirias röst skådespelerska. Vet inte om det är så den Japanska seiyuun låter, men det är en av anledningarna jag tycker Miria och även Isaac är jobbiga ibland.

  • Genre: Action, Adventure, Comedy, Fantasy
  • Director: Takahiro Omori
  • Studio: Brain’s Base
  • Original run: July 26, 2007 – November 1, 2007
  • Episodes: 13 plus 3 extra episodes

Betyg: 4/5 – En underhållande, brutal serie som ibland blir förvirrande. Bonus poäng för att jag såg serien på X2000 tåget hem till Stockholm.

Har du sett serien? Vad tyckte du? Skriv gärna en kommentar!

Maximum the Hormone

Posted on by
Reply


Sedan jag kollade på Death Note har jag börjat kolla in bandet som gjorde andra säsongens öppnings och avslutningslåtar.
Maximum the Hormone är ett band som gillar att mixa olika musikgenrer i en salig blandning, bl.a. Punk, Metal och Pop och en hel del annat.

Videon nedan är för bandets hitlåt What’s up people?! som var öppningslåt för anime serien Death Note:

Ningen betyder människa på Japanska

Medlemmarna och deras influenser
Daisuke-han (sångare): The Stalin, Pantera, Green Day, Lip Cream, Slayer
Nao (trummis, sångerska): Ringo Shiina, Chara, The High-Lows, Ulfuls
Ue-chan (bassist): The Red Hot Chili Peppers (Flea)
Maximum the Ryo (sångare, gitarrist): Tool, System of a Down, NOFX, The Ramones, Korn, Mr. Bungle, Pantera, Oasis, The Fall of Troy och Molotov.

Album/EP
Ootori (2001) Betyg: 6/10 (Bästa låt: W.H.U. Ett par bra låtar men resten är rätt ointressanta)
Mimi Kajiru (2002) Betyg: 5/10 (Bästa låt: Abara Bob. Samma som ovan. Sämre betyg p.g.a. det här är ett fullt album och den har fler sämre låtar.)
Kusoban (2004) Betyg: 7/10 (Bästa låt: Healthy Bob. Låtarna har högre kvalitét än tidigare skivor. Låten “Mr. Boogie Tambourine Man” har en riktigt cool genre mix. Ska mixat med deras vanliga stil.)
Rokkinpo Goroshi (2005) Betyg: 6/10 (Bästa låt: Rei Rei Rei Rei Rei Rei Rei Rei Ma Ma Ma Ma Ma Ma Ma Ma. En mindre kvalitéts sänkning, men fortfarande på samma nivå som Kusban för det mesta. Deras stil blev lite mer metal influerad i den här skivan.)
Buiiki Kaesu (2007) Betyg: 7,5/10 (Bästa låt: What’s Up People?!. På Kusobans nivå, med en del låtar som överglänser den skivans nivå och vissa som är sämre. Men de bästa låtarna är riktigt bra. Det är på den här skivan låtarna från Death Note finns (What’s Up People?! och Zetsubou Billy)

Om du inte har något emot musik på annat än Engelska (och Svenska) och du gillar t.ex. System of a Down, Korn, Hardcore punk musik och musik som är lite udda kommer du kanske gilla det här bandet.
Skulle skippa de två första skivorna de släppte, börja istället på Kusoban eller deras senaste skiva om du vill börja lyssna på dom. :)

Takanashi Yasuharu / 高梨康治

Posted on by
Reply

Sedan förra vintern har Takanashi Yasuharu varit min främsta träningsmusik tillsammans med bl.a. Disturbed (i vintras) och Dubstep genren (under sommaren).
Musiken har bidragit till en hel del blåsor under fötterna när jag varit ute och promenerat, jag kan dra på ett extra kål om rätt låt spelas på sista sträckan, trots att benen och fötterna är helt slut.

Vem är då denne Takanashi Yasuharu? Jo han är en kompositör från Japan som skapat soundtracket till flera Anime serier, bl.a. Naruto, Hell Girl och Fairy Tail.
Hans musik är en blandning av klassisk musik, folkmusik och en stor dos Heavy Metal.
Första gången jag hörde talas om honom var genom soundtracket till Naruto Shippuuden som han skrivit.
Värt att notera att jag i början inte gillade hans Shippuuden soundtrack, eftersom jag gillade den tidigare Naruto kompositören Toshiro Matsuda låtar mer än de låtar som fanns på den första NS skivan.

När jag började kolla på shounen serien Fairy Tail, började jag ändra uppfattning totalt om honom. Jag hade börjat intressera mig mer och mer för Metal genren och hade sedan tidigare lyssnat på en hel del keltisk folkmusik och Celtic Punk genren, samt att jag gillar Symphonic Metal.
Musiken är perfekt för min musiksmak och jag gillade hur musiken används i serien.

Har även börjat lyssna på flera av hans andra soundtrack för bl.a. Naruto Shippuuden (vol.2), Hell Girl och Mononoke (nej inte Princess Mononoke, det är en annan anime).

Här ett axplock av den musik han skapat:

Action musik

Lugn musik

Han finns på Spotify också!
Halo Legends: Original Soundtrack, by Yasuharu Takanashi

Vad brukar ni lyssna på för musik när ni tränar, promenerar, springer? Skriv gärna va du brukar lyssna på så att jag kan lägga till låtarna på en playlist på spotify! ;)

Grave of the Fireflies

Posted on by
Reply

Innan du ser den här filmen ska du vara beredd på att du åtminstone någon gång i filmen kommer få tårarna att rinna på dina kinder.
De här är troligen den mest tragiska Ghibli filmen du kommer att se, om inte Isao Takahata eller Hayao Miyazaki kommer med fler tearjerkers.

Handling
Slutet av andra världskriget. Amerikanska brandbombningar av japanska kåkstäder av trä. Två föräldralösa barn. Seita 14 år och hans yngre syster Setsuko 4 år kämpar för att överleva på den japanska landsbygden. För Seita och hans syster är de oförstående och orättvisa landsmännen en större plåga än de ständigt återkommande bombräderna.

Genom desperation och hunger blir dessa två barns hjärtkrossande liv allt värre och värre. Men kärleken mellan de båda växer sig ständigt starkare. Mat och husrum är svårt att få tag på för det uppskrämda och hungriga syskonparet. Även deras släktingar har svårt att hjälpa dem. De bryr sig bara om sin egen överlevnad. Allt de har är varandra och tron på att livet måste fortsätta.

Positivt
Stark film.
Man känner för och med framförallt den lilla tjejen Setsuko i filmen och även hennes bror.
Väl animerad, trots att filmen kom ut 1988 känns den ändå fräsch, i jämförelse med en del andra 80-tals filmer och serier.

Negativt
Väldigt få negativa saker att ta upp…
Enda kritiken är på de amerikanska röst skådespelarna. Främst den lilla flickans och fasterns/mosterns(?). I den Japanska original dubben så var det en 4 årig flicka som hade rösten, i den Amerikanska hörde man att hon var äldre.
De övriga var ok eller riktigt bra.
Vissa funderingar under filmen jag fick, men inget jag vill säga i en recension (spoilers).
Kanske lite för mycket tragik för min smak. Men det var väntat. Så inget som kommer försämra mitt betyg.

  • Genre: Drama, War
  • Director: Isao Takahata
  • Written by: Isao Takahata
  • Studio: Studio Ghibli

Betyg: 10/10 (En gripande berättelse om hur det var under andra världskriget för en vanlig familj som drabbas hårt av kriget.)